Livet på Gulsippan

Idag har det vankats barnkalas på högsta nivå! Sockerrus och högljudda barn. 7 barn allt från 6 månader till 14 år, så nu är jag trött och har krypit ner i soffan och vi ska titta på Law Abiding Citizen som går på tv idag. Mycket bra film enligt mig!
Jag funderar på att öppna min ostbågepåse som jag köpte i fredags eller så är jag så tråkig och tar en nektarin till min cola. För Coca Cola mina vänner, det kan jag nästan inte få för mycket av.
Ett kort på Pella som fyllde fem i torsdags och hennes kusin.

Igår var vi även på Vilhelms 1-års kalas. Jag kan inte förstå att det redan gått ett år sedan Jenny ringde till mig (Ja egentligen är det ett år sen i morgon) och hade fått täta värkar. Hon behövde mig ifall hon skulle åka in och föda. Jag visste ju att Noelia hade haft magsjuka, men nu hade även Linus drabbats och alla i den närmsta familjen, utom Jenny. Det var en ledsen Jenny som ringde. Jag och Frida hade kvällen och natten innan vart ute på en riktigt spontanutgång, så när jenny ringde runt halv sju på morgonen hade jag nog knappt nyktrat till, men jag sa att det är klart att jag skulle vara vid hennes sida bara jag fick duschat. Paff som jag var la jag på luren, men jag ringde snabbt upp för att försäkra henne om att jag SJÄLVKLART skulle finnas vid hennes sida när som helst.
Dagen gick och lille bebben i magen ville inte komma ut, men på kvällen när hon hade gått med värkar i mer en 24 timmar, tror det var runt trettio, så beodrade jag henne att NU ringer hon upp till förlossningen för att se vad de säger där och de sa till henne att komma in och till allas glädje var Linus friskare och kunde följa med, så att de tillsammans fick vara med när den lille prinsen skulle se världens ljus för första gången och vilken prins det blev, världens finaste Vilhelm Boman!

Detta är en del av min älskade mammas packning till sin semester hon och Douglas ska på. De ska åka till Spanien under en längre tid och detta anser hon vara viktiga saker att ta med sig.  Detta är så självklart utöver hennes väska med kläder.
Jag försöker berätta för henne att det är till Spanien de ska och att det ligger i Europa. ;) Hon motiverar sitt val med att Douglas inte packar sin väska fullt, att hon inte förstår spanska och att de i affärena inte kan tala engelska. Inte bara detta, utan förra året när de gjorde samma resa så skulle de köpa mjöl och de hänvisade henne till att köpa mannagryn istället och detta blir komplikationer när de ska göra redningar då de lagar mat i sin lägenhet.
Det som ser ut som en påse potatis är prydnadsägg som hon ska ha i påskriset och tuppen som ska stå på bordet är inte nerpackad än, men det kommer!
Tänk Sällskapsresan: "Har de svenskt kaffe på hotellet?"
Mina vänner, man får skratta de har jag gjort må ni tro, så även min mamma och Douglas.

Synd att klaga just nu!

Några gånger i veckan pendlar jag mellan Varberg och Göteborg för att ta mig till skolan. Detta betyder att jag åker buss, tåg och spårvagn. Ett fenomen som sker VARJE (ja 95% av gångerna) gång är att finns det lediga platser, så sätter man sig inte jämte någon på ett tvåsäte, utan man tar ett ledigt och hoppas innerligt på att ingen ska sätta sig där. Att markera genom att sätta upp sin väska i det andra sätet är ett bra sätt att visa att man absolut inte vill ha en granne. Men vad hände idag? Jag gjorde det, jag gjorde det förbjudna. Jag satte mig jämte någon främling TROTS att det fanns lediga tvåsäten. Inte bara vid ett tillfälle, utan två och vet ni vad?! Jag lever och har till och med småpratat med min granne på tåget. ;)

Mattias och Pella har hyrt Barbiefilm. Nu är det dags för fredagsmys med ostbågar och cola, så jag ska också joina gänget i soffan.

Vi fick lite mersmak för det här med promenader. Mattias kom med förslaget att vi skulle göra varm choklad och lite lunch och åka ut till Åkulla. Inte så dum idé alls faktiskt. Väl där ute i slingan/spåret var det ganska många längdskidåkare, så vi kände oss mest i vägen. Vi åkte mot Ästad istället.

Nästintill varje gång jag är ute i skogen konstaterar jag hur tyst det är. Mattias kontrade med att det beror nog på vem man är på promenad med. Jag tycker att det är tur att någon av oss har fått talets gåva ;)

Vackert som tusan var det!

Efter att vi hade vart och bebbegosat, så tog vi en promenad längs stranden på Läjet. Vi gjorde alla en miss när vi glömde våra solglasögon hemma, men hurtiga var vi och det kändes bra! Våren kändes någorlunda nära än om både isen och snön knastrade under skorna.

Ett stycke Backen...

En Fritz...

En Linus...

Och en Torsten. Fridas hund, Bellman, kände sig inte så fotogenisk idag, så han slapp posa.

Vid lunch åkte vi ut till Sanddalen för att träffa Marie, Ronny, PimPim och deras nyfödde son Joshua. Han är inte riktigt nyfödd, snart två månader, men i mina ögon var han ialla fall lika liten som en nyfödd. Marie upplyste mig om att så var inte fallet.  
Tänk att det kan vara så mysigt att få gosa med en liten bebbe och snart är det vår tur. Hjälp tänker, samtidigt som jag längtar så jag spricker!


Så liten och så fantastiskt söt!

Så vackert!

Igår lagade vi något som Mattias suktat efter länge, hemmagjordpizza. Iofs lagade vi inte så mycket alls, utan i köpte det vi var sugna på och la de på en färdig botten. Mycket fint! Vi gjorde en egen pizzasallad som också va very good! Jag och Frida var och inhandlade alla göttigheter och vi både är två riktiga suckers när det kommer till olika ostar, vilket kan förklara varför den ena pizzan blev en ostpizza. Inte mig emot :) Min viktigaste ingrediens var mögelost. Tyvärr får man ju inte äta det när man är preggowoman om den inte är tillagade, så jag vräkte på en hel del kan jag säga.. M U M M A ! !




Vi var tvugna att lägga oss på golvet och vila lite, medans pizzan var i ugnen