Livet på Gulsippan

Igår var vi även på Vilhelms 1-års kalas. Jag kan inte förstå att det redan gått ett år sedan Jenny ringde till mig (Ja egentligen är det ett år sen i morgon) och hade fått täta värkar. Hon behövde mig ifall hon skulle åka in och föda. Jag visste ju att Noelia hade haft magsjuka, men nu hade även Linus drabbats och alla i den närmsta familjen, utom Jenny. Det var en ledsen Jenny som ringde. Jag och Frida hade kvällen och natten innan vart ute på en riktigt spontanutgång, så när jenny ringde runt halv sju på morgonen hade jag nog knappt nyktrat till, men jag sa att det är klart att jag skulle vara vid hennes sida bara jag fick duschat. Paff som jag var la jag på luren, men jag ringde snabbt upp för att försäkra henne om att jag SJÄLVKLART skulle finnas vid hennes sida när som helst.
Dagen gick och lille bebben i magen ville inte komma ut, men på kvällen när hon hade gått med värkar i mer en 24 timmar, tror det var runt trettio, så beodrade jag henne att NU ringer hon upp till förlossningen för att se vad de säger där och de sa till henne att komma in och till allas glädje var Linus friskare och kunde följa med, så att de tillsammans fick vara med när den lille prinsen skulle se världens ljus för första gången och vilken prins det blev, världens finaste Vilhelm Boman!