Livet på Gulsippan

Idag har det vankats barnkalas på högsta nivå! Sockerrus och högljudda barn. 7 barn allt från 6 månader till 14 år, så nu är jag trött och har krypit ner i soffan och vi ska titta på Law Abiding Citizen som går på tv idag. Mycket bra film enligt mig!
Jag funderar på att öppna min ostbågepåse som jag köpte i fredags eller så är jag så tråkig och tar en nektarin till min cola. För Coca Cola mina vänner, det kan jag nästan inte få för mycket av.
Ett kort på Pella som fyllde fem i torsdags och hennes kusin.

Såhär ser jag ut nu. V. 28+4. Klädd i min kroppsstrumpa. Tights och linne. Mycket bekvämt!

Jag och Backen har haft en hemmadag. Han har sågat ved och inte så lite ved heller, än är det inte färdigt, men en bit på vägen har han kommit. Jag har vart inne och städat. En tråklördag egentligen, men ganska skönt att inte ha något planerat. Det händer inte ofta, men ibland.

Sjukt roligt det här med veden faktiskt. Mattias hade berättat att vi skulle få hem 25 kubik träd, som han senare skulle såga och hugga ner, så att vi har ved att elda med till nästa vinter. Här snackar vi framförhållning.
Jag och Mattias satt och drack kaffe när det levererades och nu såhär i efterhand, så är det ganska svårt att uppskatta hur mycket 25 kubik ved är. Det är mycket! Jag trodde först att det var ett skämt! Så var inte fallet. Vi fick en nersågad skog i trädgården.

Kl 5.20 öppnade jag mina små blå, men jag tänkt verkligen försöka somna om.
Tänkte också passa på att förtydliga att självklart var det inte första gången som jag kände pust... osv undr hela graviditeten, men det var första gången på väldigt länge.
Nähe joho om jag skulle sätta på tvn, för då kanske man somnar bättre ?!
Jag bjussar på en bild där jag kände mig mycket piggare än just nu ;)

Ja ni ser ju i inlägget nedan hur det kan bli när jag bloggar från mobilen. Inte super, men det får duga en kväll som denna. I kväll är första kvällen som jag känner pust, stonk och stön. Egentligen hade jag tänkt att bjuda på vecka 29-magbilder, men jag har legat på soffan sen sju och svalt sura uppstötningar. Save it, kanske ni tänker men no no. Läste om nåt tips att mjölk kan hjälpa. Mjölken hjälpte lite, men annars kanske det någon som
sitter inne med något annat tips bra som funkar?
Bilderna får ni i morgon. Natti Natti

Vilken dag! :)
För att göra en kort resumé av dagen så började den med att jag och Frida skulle vara vittne för en misshandel. Rättegången fick ställas in för att målsägande inte dök upp. Lite lätt nonchalant beteende kan tyckas, men ett nytt datum skulle sättas.
Eftermiddagen har spenderats utomhus. Först i min trädgård och sen vankades det glasskalas nere vid Hamnpaviljongen. Vi firade Vilhelm som idag fyller ett år och är inte längre någon bebis. Noelia konstaterade att bebisen i min mage är hennes nya bebis och hon verkade nöjd med det beslutet.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-1/3071558/images/2012/pic_195838965.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3071558/images/2012/pic_195838965.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3071558/images/2012/pic_195839864.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-1/3071558/images/2012/pic_195839885.jpg" class="image">

Godmorgon!
Relativt nyvaken ligger jag i sängen och drömmer mig bort till varma sommarkvällar nere vid havet. Idag ska det blir varmt sägs det och det gör mig glad, snart kanske man kan dricka morgonkaffet utomhus? Jag längtar!

Dagens ultraljud bjöd tyvärr inte på några bilder, eller jag frågade inte efter några heller i och för sig. Den lilla/e bebisen levde fint där inne och måtten var bra det vill säga "normala", det fanns tillräckligt med fostervatten, det lilla hjärtat tickade på och jag se kunde tydliga små kroppsdelar. Jag letade efter en pung, men såg ingen, MEN med eller utan bevis håller jag fortfarande fast vid att det är en pojke. Hur som helst, så är det välkommet vilket som och jag längtar så att jag spricker. Våran lilla bebis!

Igår var vi även på Vilhelms 1-års kalas. Jag kan inte förstå att det redan gått ett år sedan Jenny ringde till mig (Ja egentligen är det ett år sen i morgon) och hade fått täta värkar. Hon behövde mig ifall hon skulle åka in och föda. Jag visste ju att Noelia hade haft magsjuka, men nu hade även Linus drabbats och alla i den närmsta familjen, utom Jenny. Det var en ledsen Jenny som ringde. Jag och Frida hade kvällen och natten innan vart ute på en riktigt spontanutgång, så när jenny ringde runt halv sju på morgonen hade jag nog knappt nyktrat till, men jag sa att det är klart att jag skulle vara vid hennes sida bara jag fick duschat. Paff som jag var la jag på luren, men jag ringde snabbt upp för att försäkra henne om att jag SJÄLVKLART skulle finnas vid hennes sida när som helst.
Dagen gick och lille bebben i magen ville inte komma ut, men på kvällen när hon hade gått med värkar i mer en 24 timmar, tror det var runt trettio, så beodrade jag henne att NU ringer hon upp till förlossningen för att se vad de säger där och de sa till henne att komma in och till allas glädje var Linus friskare och kunde följa med, så att de tillsammans fick vara med när den lille prinsen skulle se världens ljus för första gången och vilken prins det blev, världens finaste Vilhelm Boman!

Detta är en del av min älskade mammas packning till sin semester hon och Douglas ska på. De ska åka till Spanien under en längre tid och detta anser hon vara viktiga saker att ta med sig.  Detta är så självklart utöver hennes väska med kläder.
Jag försöker berätta för henne att det är till Spanien de ska och att det ligger i Europa. ;) Hon motiverar sitt val med att Douglas inte packar sin väska fullt, att hon inte förstår spanska och att de i affärena inte kan tala engelska. Inte bara detta, utan förra året när de gjorde samma resa så skulle de köpa mjöl och de hänvisade henne till att köpa mannagryn istället och detta blir komplikationer när de ska göra redningar då de lagar mat i sin lägenhet.
Det som ser ut som en påse potatis är prydnadsägg som hon ska ha i påskriset och tuppen som ska stå på bordet är inte nerpackad än, men det kommer!
Tänk Sällskapsresan: "Har de svenskt kaffe på hotellet?"
Mina vänner, man får skratta de har jag gjort må ni tro, så även min mamma och Douglas.

Synd att klaga just nu!

Tack Malin för mycket bra idéer om tyget, men jag hade inte läst dom innan jag var nere och beställde. Ivriga jag! Men jag hoppas att det blir bra ialla fall. Dock berättade försäljaren att det var fler som hade velat ha tyget som tapet och då tycker jag att företaget borde lyssna på oss konsumenter och fixa det till tapet, men nejdå!

Jag och Backen åkte ut till Getterön, vårt gamla hångelställe. Idag var det inte lika pirrigt med tusen fjärilar i magen som det var för ca 10 år sedan, men fint är det där ute och vi tog oss en härlig promenad i vårsolen.