Livet på Gulsippan

Jag satt vid köksbordet, drack mitt morgonkaffe och läste tidningen. I tidningen läser jag de fyra ungdommarnas dödsannonser. Jag kände inte någon av dem, men tårarna rullade ner för mina kinder och mina tankar går till deras nära och kära.
Det är så fruktansvärt att mista någon och speciellt när de är så unga. Det är så sorgligt. Hur finner man stryrkan att ta sig igenom en sådan ofattbar sorg?