Först nu satte jag min rumpa i soffan. Aj aj aj. Sammandragningar och lite foglossningar på det. Ja, gött är det! Jag fick inte rikitgt städat, bara plockat undan det värsta och tvättat det mesta i alla fall. Jag ska önska mig ett torkskåp. Hur tråkigt va inte det?! Jo men det kan tänkas va bra att ha minsann.
Mor min kom hit och och drack kaffe, sen åkte vi på en av våra legendariska trippar med bilen. Vi hinner med det mesta och jag är glad att min mamma vill köra runt lilla mig, som inte har något körkort ÄN! Ska försöka få in detta innan bebis. Optimist, javisst! Övningskör gör jag ibland, men inte nu när det har varit snöigt, men nu när det börjar bli bättre så är det dags igen. När jag kör sitter Mattias som en pensionär och håller handen i pensionärshandtaget ovanför sätet och hojtar "Ta det lugnt, ta det lugnt!" "Akta där" och "Stackars lilla bilen som behöver stå ut med dig som förare". Jag förstår inte alls vad han menar, jag är ju iskall och kör som en gud ;)
Imorgon börjar jag en ny kurs på 22,5 hp och går från 8-16, vilket betyder att jag måste åka hemifrån 6.45 och är inte tillbaka i Varberg innan 17.20. En vanlig arbetsdag för många, men jag tror att jag kommer vara död imorgon kväll. Vi får se!
Att man kan längta så mycket efter något som man egentligen inte vet "vad" eller vem det är. Jag längtar så att jag håller på att dö och det är 120 dagar kvar. Ja, jag får se det positivt, jag har bara en kurs kvar i skolan och sen är det ledigt. Och om allt går som det ska har jag ca tre veckor att ladda upp här hemma innan bebis tittar ut!
Detta är jag nu, undra hur jag kommer se ut om 16 veckor?
Efter en och en halv månads uppehåll med allt vad renovering heter, så fick Mattias ett ryck igår och och tyckte att vi skulle börja och renovera vardagsrummet idag. Idag?! tänkte jag. Du är la inte klok. Varje nytt rum som ska renoveras känns som ett hejdundrandesprojekt, men som tur är har vi positiva Backen när det kommer till renovering. "Äsch, det går fort!". Från början skulle vi tapetsera med en tapet från Eco White, som vi tycker är mycket fin, men så dyrt det skulle bli. Istället kom vi på att vi kunde ju måla på den tapeten som redan satt på väggen sen 1967 och att det förhoppningsvis skulle bli lika bra! Den tapeten hade ju också struktur precis som den vi hade hittat (jag tror att det heter struktur). Efter lite research var det tummen upp och bara att sätta fart!
Bilden är tyvärr liiite gulare än vad den är i verkligheten, men detta är efter första stryckningen
I fredgas fick jag en överraskande födelsedaspresent. Alla som gav mig den var inte med, men jag bockar och bugar för detta presentkort från denna fantastiska lilla butik, L. Home. Tack ännu en gång! Mamma visade mig den när vi precis hade flyttat in i huset och jag har redan varit där flera gånger och handlat lite prylar och en helt underbar skänk som jag har i vardagsrummet. Jag hade gärna visat ett kort på den, men tyvärr går inte det nu. Vi började renovera i vardagsrummet igår där den står.
Men jag tänkte bjuda på lite bilder som jag tog när jag och mamma var där igår. Åk dit om ni inte har varit där. Skynda Skynda, ni kommer inte bli besvikna jag lovar! Jag blir helt salig av att vara där!
Morgon började med att jag och Mattias åkte till MVC för att lyssna på vårat hjärtas lilla hjärta! Jisses vad fort det tickar! Det var inte första gången som vi hörde det, men förutom sparkar och att jag blir lite lite mer tjock för varje dag, så är det ett fantastiskt livstecken från vårt lilla knytte. Jag spelade in ljudet på mobilen, så nu kan vi lyssna på det när som. Jag ska försöka få in det här, men jag vet inte rikigt om det funkar.
Kvällen spenderades ute i Sanddalen med ett gäng vänner, barn och en bebis. Lilleplutten fick verkligen bekänna färg och flyttades från famn till famn, alla ville ta del av bebisgoset! JAG vill ha min bebis NU!!
Alexandra fixade käkat och gobbagobbagott vad det!
Kajsa som redan är en van mamma behöver inte öva på att bära rätt hon kan det redan!
Vi hade verkligen en toppenkväll och när Frida tittae på klcokan och sa att det var dags att åka hem var klockan redan ett. Skratt, diskussioner och energiboosting. Precis vad vänner är till för
Jag får göra en repris på gårdagen och är jag klar med tentan ikväll, så får jag väl försöka fira på något vis. Några tips?
Innan jag var en preggo, så var det här ju med tentaöl eller snarare tentavin ett perfekt avslut efter "fågel-i-bur"syndromet som lätt uppkommer när man skriver hemtenta, men just nu känns det inte så lockande. Ja vi får ta det ikväll och se vad som händer.
Jag har tyvärr inget roligt alls att berätta idag om ni inte vill veta om min hemtenta. (?!) För det är det enda jag har gjort idag. Den handlar om etnicitet och migration, vilket jag tycker är mycket intressant, så när man väl skriver försvinner bara tiden.
Jag får bjuda på två gammal bilder från 2009 då jag var blond
Efter alla festligheter välkomnar verkligheten och vardagen mig med öppen famn: Hemtenta på g! Det är bara att plocka upp böckerna och sätta fart, för ju fortare jag är klar ju fortare får jag hitta på något annat. När jag skriver det såhär kan man ju tro att jag har disciplin på mig, men så är inte fallet. Jag tänkte bara att nu ska det bannemig bli förändring!
Vi har inte bara firat min födelsedag idag, utan också att vi har gått in i vecka 23. Detta betyder att vi har 125 dagar kvar till beräknad förlossning och ca 55 % av graviditeten är gjord. Jag kan inte rikigt förstå att det är så nära. Det känns helt obeskrivligt konstigt, spännande och fantastiskt!
Igår var vi och beställde våran vagn till det lilla knyttet. Jag och Mattias hade tänkt att åka på en charter eller i alla fall ta några hotellnätter nu snart, men så jädrans kloka vi är så köpte vi en sprojlans ny vagn istället. Vilka föräldrar vi kommer bli ;)
Jag fick stanna kvar hos mamma och Dodde en stund för Mattias hade lite att "fixa" som han kallade det.
När jag kom hem möttes jag av detta
Jag har sagt det förr, han är allt bra fin den där Backen. Jag är så glad att jag har honom!
Nu har jag blivit utslängd från köket. Backen kockar som aldrig förr och det ryktas om både förrätt och huvudrätt. Man kan nästan tro att detta har blivit en matblogg, fel där, men mat är bland det bästa jag vet.
Vi fick lite mersmak för det här med promenader. Mattias kom med förslaget att vi skulle göra varm choklad och lite lunch och åka ut till Åkulla. Inte så dum idé alls faktiskt. Väl där ute i slingan/spåret var det ganskamånga längdskidåkare, så vi kände oss mest i vägen. Vi åkte mot Ästad istället.
Nästintill varje gång jag är ute i skogen konstaterar jag hur tyst det är. Mattias kontrade med att det beror nog på vem man är på promenad med. Jag tycker att det är tur att någon av oss har fått talets gåva ;)
Efter att vi hade vart och bebbegosat, så tog vi en promenad längs stranden på Läjet. Vi gjorde alla en miss när vi glömde våra solglasögon hemma, men hurtiga var vi och det kändes bra! Våren kändes någorlunda nära än om både isen och snön knastrade under skorna. Ett stycke Backen... En Fritz... En Linus... Och en Torsten. Fridas hund, Bellman, kände sig inte så fotogenisk idag, så han slapp posa.
Vid lunch åkte vi ut till Sanddalen för att träffa Marie, Ronny, PimPim och deras nyfödde son Joshua. Han är inte riktigt nyfödd, snart två månader, men i mina ögon var han ialla fall lika liten som en nyfödd. Marie upplyste mig om att så var inte fallet. Tänk att det kan vara så mysigt att få gosa med en liten bebbe och snart är det vår tur. Hjälp tänker, samtidigt som jag längtar så jag spricker!
Igår lagade vi något som Mattias suktat efter länge, hemmagjordpizza. Iofs lagade vi inte så mycket alls, utan i köpte det vi var sugna på och la de på en färdig botten. Mycket fint! Vi gjorde en egen pizzasallad som också va very good! Jag och Frida var och inhandlade alla göttigheter och vi både är två riktiga suckers när det kommer till olika ostar, vilket kan förklara varför den ena pizzan blev en ostpizza. Inte mig emot :) Min viktigaste ingrediens var mögelost. Tyvärr får man ju inte äta det när man är preggowoman om den inte är tillagade, så jag vräkte på en hel del kan jag säga.. M U M M A ! !
Vi var tvugna att lägga oss på golvet och vila lite, medans pizzan var i ugnen
Efter att ha pysslat här hemma och fixat en massa tråkigheter exempelvis tvättning var jag välförtjänt av en fika på stan. Sex stycken tjejer och en liten man var vi. Efteråt tog vi en sväng på stan och jag fick shoppat mig en kofta som jag kan ha till mina byxor MED fickor. Att det är mammabyxor borde kanske inte nämnas, men jag är sjukt nöjd och glad över dom ändå.
Nu ska jag och min vapendragare Frida, sen 20 år tillbaka, gå ut med hundarna sen hoppar vi i myskläderna och slänger på en film.
Jag satt vid köksbordet, drack mitt morgonkaffe och läste tidningen. I tidningen läser jag de fyra ungdommarnas dödsannonser. Jag kände inte någon av dem, men tårarna rullade ner för mina kinder och mina tankar går till deras nära och kära. Det är så fruktansvärt att mista någon och speciellt när de är så unga. Det är så sorgligt. Hur finner man stryrkan att ta sig igenom en sådan ofattbar sorg?
En natt i mars 2010 gick en nära vän bort och idag har jag tänkt extra mycket på dig
Jenny kom hit i eftermiddags och satte fart på mig. Vi gick och hämtade Noelia på dagis och sen fikade vi här hemma. Visst kan man tro att det jag bjöd på var hemmabakt, men så var inte fallet. Jag är urusel på att baka, bättre på att äta!
Noelia upptäckte vårt badkar och det var dags att bada. Lite skum, plastglas och en tvättlapp gjord henne mer än nöjd
Sen kom Linus, Vilhelm och Mattias
Nu sitter jag i soffan och funderar på om jag ska ta mig en yttepytteliten skål med ostbågar som jag kan ha till kvällens tvtittande. Jo, så får det bli!
Igår hade jag som sagt mina före detta jobbarkompisar här på lite färska frallor med tillbehör. Alla kunde tyvärr inte komma, men det blir fler gånger. Vi pratade vardag, allvar och SKRATTADE. Malin berättar om hur de för ett tag sen hade en full älg utanför dagiset där hon jobbar. Johanna frågar frågande "En full älg i februari?!" Och alla vi andra brast ut i gapskratt. Varför kan en älg inte vara full i februari undrade jag och Jessica. Ja låg humor kanske, men kul hade vi.
Vid halv tio när alla hade gått hem, så tänkte jag ändå på hur mycket kollegor både på jobb och skola betyder för att man ska trivas. Tyvärr träffas man inte så mycket som jag skulle vilja, men vi har så roligt när vi väl gör det. Mer kvällsdater med roliga människor åt folket!
Johanna hade med sig sin söta dotter.
De hade med sig presenter och fina blommor. Tack ännu en gång för allt!
Time for school! Ett obligatoriskt seminarium närmare bestämt. Ikväll kommer mina gamla jobbarkompisar hem till mig för kvällsmat och tjöt. Det ska bli mycket roligt! Hörs sen.
Redan vecka 22 och detta betyder att mer än 50 % av graviditeten redan är gjord och att knyttet väger cirka 360 gram och är ungeför 27 cm lång från hjässa till häl. Tydligen ska den se ut som en färdig bebis i minatyr, men jag tycker det låter lite läskigt om den skulle komma ut nu. Nej, det går inte alls ;)
Bilderna blir lite konstiga när man inte ser hela mig, men mitt face hade ingen lust att vara med idag :)
Innan jag blev en preggo woman visste jag inget om alla dessa biverknngar som skulle dyka upp. Cravings, trötthet och humörsvängningarhade jag ju talat med mina mamivänner om, men inte näsblod, nästäppa, kramper m.m Något väldigt positivt med humöret är att många gånger har jag skrattar så att jag gråter åt saker som ingen annan förstår. Här har vi ett exempel: Jag skrattar och ingen vet varför. Inte ens jag!
Fyra flingor snö hade det kommit idag när jag skulle ta tåget till skolan och vips var tågen sena 1 timme! Ja ni ska inte tro att jag är förvånad. Jag tänkte inte vänta där nere och hade det kommit 4 stycken snöflingor till medan jag var i skolan hade väl tågen ställts in för dagen och jag hade inte kommit hem. Jag valde istället att åka hem till min älskadde mor. Där bjöds det på pannkakor och sen tog vi en sväng på stan.
Jag har inte tyckt att det varit speciellt roligt att shoppa några kläder sen jag blev gravid för det finns så mycket som jag inte kan ha. Alla som känner mig vet att jag ALLTID har tights och nu finns det inte lika mycket att ha upp till, men idag hände det. Inte för att jag är jättetjock ÄN, men jag kommer bli. Jag hittade ett par mammabyxor och inte ett par fula bomullstights som jag gått med de sista veckorna. Dessa hade till och med fickor på the as. Jag och mamma gjorde en high five och tog bilen till min kära moster som sydde upp dem till mina fantastikt korta prinskorvsben.
Nu lägger jag och mannen min oss på soffan och tittar på en film.
I lördags var det som sagt barnvagnstitt som var prio ett och målet med vår utflyckt. Jag var överlycklig! Mattias var kanske inte lika exalterad som jag, men snälla som han är, så följer han med på de flersta av mina galna (?) upptåg. Vad som ska inhandlas till knyttet är lite svårarare, men framför allt NÄR ska man köpa vad? Vad är förtidigt och vad är för försent? Vi konstaterade att det är bara vi som kan bestämma det.
En Teutonia Cosmo Efter att Mattias hade provkört vagnen och gett den tummen upp var vi mycket nöjda!
Det blev inget köp i lördags. Vi har inte bestämt oss ifall vi ka köpa en begagnad eller ny. I början var det bestämt att det skulle bli en begagnad, men jag/vi har börjat vackla i mitt/vårt beslut. Här låter Mattias mig bestämma, men vi är ju två om det här :)
En kväll i höstas när huset precis var köpt, vi hade inte flyttat in, men början av husrenoveringen var ett faktum. Jag och Mattias hade tillsammans bestämt att sovrummet var det som skulle göras allra först och med det kom renovering av hallen på köpet kan man säga. Som tur var hade Mattias semester kvar som han använde för att kunna renovera hela dagar, vilket i sin tur skulle leda till at vi kunde flytta in till ett mindre dammigt hus. :)
Mattias hämtade mig i lägenheten för att visa mig va de hade gjort under dagen och vad jag skulle hjälpa till med. När han hämtar upp mig ser han ut som om han har badat i damm, finkorning sandmjöliknanade damm. Han säger: Ja man blir ju lite lätt smutsig och jag nickar förstående. När vi väl kommer in i huset står Douglas och hugger i putset på vår murstock som ska tas bort av för att få fram det vackra teglet. J I S S E S ! ! Vad gör dom?! P A N I K ! ! Douglas och Mattias var jättestolta och förklarade för mig hur fint det kommer bli när de var klara. Jaha, svarar jag lite osäkert. Detta ser ut som ett never-ending-projekt för mig. Fint? När? Hur?
Ni ser ju dammet. Duktiga hade de vart hela kvällen och dagen och med blodiga fingrar lämnade de huset vid elva. Då såg golvet ut såhär
När jag sedan kom tillbaka till huset efter dagens skola såg det ut såhär:
Jättefint!
Ibland är det tur att man har händiga män i hushållet för jag hade inte gjort det. Tyvärr är mit tålamog inte riktigt SÅ bra, men ska jag vara ärlig tror jag att de egentligen tyckte att det var lite kul och resultatet blev fantastiskt!
Efter att ha koncentrerat sig i 9 timmar i skolan igår. Med endast en kisse-, kaffe- och matpaus kändes det som om mitt liv var över när jag satt på tåget hem. Visst var det självvalt med så lite pauser, men jag ville någet hellre än att bara bli klar med vårt grupparbete och med tre olka sätt att plugga blir det mer komplicerat, men vi lyckades bra tillslut och det är ju huvudsaken.
Väl hemma hos Jenny möttes jag av en glad liten tjej som frågar om jag ville vara med på hennes "fredagsmus". Klart jag ville det! Att mötas av hennes sprudlande glada humör gjorde att jag inte kunde göra annat än att ändra på mitt humör och sen var det fredagsmus på hög nivå med massa gott!
Äntligen sitter jag på tåget som ska ta mig hem. En dag i skolan från 9-18 kändes inte alls så kul en fredag, men jag har en bebis som sparkar i magen och ikväll ska jag hem till Jenny. Det lättar upp mitt lite smått tjuriga humör. Trevlig fredagskväll mina vänner!
Igår eftermiddag vallade mamman min runt mig på stan. Jag hade nog inte ätit tillräckligt för att ha tålamod för dagens presentletande för det kändes väldigt jobbigt och jag var nog ganska gnällig. Jag hade bestämt mig för att köpa en skjorta till födelsedagsbarnet, men inget var bra. Till slut hittade jag en som jag fick övertala migsjälv att köpa och sen var det sags att fylla på matförrådet. Jag och mamma hamnade på Komedianten och Tovedals Café. En överraskande god surdegsmacka fick bli första förrätt innan daten med min karl. Jag ville ju inte riskera att tappa humöret på daten. Det var ju hans födelsedag!
Vi firade på Zorbas med Mattias föräldrar och flaggan stod på bordet. Bra mat (läs: bra och mycket fetaost) och härligt sällskap!
Tyvärr måste jag erkänna att jag inte är så duktig på det här med att fota under dagen, vilket är lite tråkigt. MEN håll ut, jag ska bli bättre!
Jag har alltid haft en vision i livet att mamma är något som jag inte ska bli innan jag fyllt trettio, ja kanske trettiotvå. Många av mina närmsta vänner har redan fått både ett och två barn och jag har älskat det och deras barn, men inte riktigt velat lämna mitt spontana liv. Jag älskar spontanitet och att ha möjligheten till att göra i princip vad som när som. Nu menar jag inte att man aldrig kan vara spontan någongång mer i livet, men lite mer planering krävs med ett barn i livet och givetvis andra prioriteringar.
Så en dag i början av juli fick jag något otroligt barnsug. Inget jag någonsin känt tidigare. Jag köpte gravidtidningar och pratade bara om barn. Mattias trodde att jag hade blivit knäpp. Lina, du går ju i skolan och vi skulle ju köpa hus först! Vad hände med det? undrade han. Men när vi tillsammans kommit fram till att det var klart vi skulle försöka bli tre, så har inget känts mer självklart, men också lite läskigt.
Den 19 juni är du lille/a knytte beräknad att komma till världen! <3
